Sitter på bussen mot Stockholm. Det tar ju sina timmar så skulle kunna dra den långa versionen om min dag för den som har lika kul som jag just nu denna fredagkväll. Hade något bråttom imorse, skulle träffa Helene lite över åtta så skulle vi cykla till föreläsningen tillsammans. Ut på esplanaden kommer jag, tar inte många sekunder innan jag flyger en bra jädra bit i samband med att jag ska försöka ta mig upp på trottoaren med lite för snäv vinkel. Av chocken blir jag liggandes där, ont som satan i låret och handleden. En gullig dam kommer fram med ciggen i munnen och frågar hur det är med mig. Jag blir direkt orolig för mina byxor och att Helene snart står och väntar. Jag ställer mig upp och då slår det lock för öronen, jag känner mig spyfärdig och är sjukt nära att svimma. Damen berättar att hon är sjulsköterska och ber mig ta det lite lugnt. JAG HAR INTE TID tänker jag men står där och flåsar ett par minuter. När jag sedan ska hoppa upp på cykeln har kedjan hoppat och jag börjar panikgå mot Helene. Helene som sedan blir morgonens superkvinna, hon var jättefint klädd men insisterar på att försöka fixa min hojj och det gör hon också...Jäklar vilken kvinna! Under tiden hon grejar med hojjen har hon också hunnit ringa Mathias på jobbet som ska komma och hämta mig ifall hon inte får ordning på cykeln. Det är fantastiskt med människor som är så hjälpsamma. Älsksamt är vad det är. Till Brofästet kom vi i alla fall i tid, sen höll jag på att sätta foten i en låda vatten men det är en annan story.