Denna gång trodde jag faktiskt att jag skulle lyckas, att jag skulle kunna ta mig till Norrköping från Kalmar utan att behöva besväras av någon jobbig medpassagerare. Jag var vid Valdermasvik och såg slutet nära men så går det på en flicka med hennes morbror och en liten bäbis. Basse, som morbrorn hette satte sig med hans son sätet bakom mig och flickan sätter sig då självklart bredvid mig, hon var 9 år, gullig och rar men lite för mycket som nästan alla ungar i den åldern är.
Efter 5 min bjöd hon på choklad och frågade om vi skulle leka saning-konka-eller-procent och snäll som jag är kan jag inte säga nej. För att slippa göra saker valde jag sanning hela tiden men då fick jag ju ist redogöra för hela mitt liv, om familj, pojkvän, skola osv. Tillslut sa hon åt mig att välja konka så resan slutade med att jag så fint fick sitta och sjunga carola tillsammans med henne i nån sorts jävla liten busskör.

Det roliga är att Camilla och jag igår pratade om att sjunga inför en hel buss lite sponatant, nu kanske inte det här var så seriöst men jag ska aldrig mer skämta om nått eftersom det tydligen intäffar på ett eller annat sätt!

Nu är jag iaf i Nkpg hos familjen, känns gött att va hemma!

/ SG